Detta har jag fått höra ett antal gånger, absolut inte jättesuperextremofta, men ibland. Av någon vän här, någon bekant där. Och jag förvånas alltid över att jag faktiskt får den frågan, men kanske ännu mer, att svaret spelar så stor roll. Hur i helvete ska jag kunna veta? Hur ska någon kunna veta? Och varför betyder det så mycket för folk att få veta?
I början tog jag illa upp av detta. Och den reaktionen irriterar mig som in i helvete. Varför skulle inte jag kunna vara lesbisk? Är jag verkligen lika fördomsfull som alla trångsynta, fördomsfulla kufar som faktiskt sparar sin SD-valsedel istället för att slänga den? Jag började tänka om, tänka rätt, analysera och reflektera.
Under jul träffade jag en mate som ligger mig mycket varmt om hjärtat (du vet vem du är fnisslol), och vi satt länge och diskuterade just detta. Vi förundrades över hur jäkla viktigt det är för människan att ständigt kategorisera andra så fort vi får chansen. Alltid vill vi veta folks etnicitet, sexualitet, kön och politiska åsikt. Kanske för att det är lättare att döma då, kanske för att vi behöver det för att lättare bestämma vad vi tycker om dem. Men varför ska faktorer som dessa spela någon roll, egentligen?
För om en verkligen uppskattar och klickar med en person, vad spelar det för roll om denne är moderat, när en själv är vänsterpartist? Eller om ens nära vän är homosexuell, fast en själv är straight? Eller om ens släkting bytt kön från kvinna till man, när en själv haft samma kön hela sitt liv? Vad har det för påverkan?
Jag tror verkligen att vårt extrema behov av att lägga personer i fack påverkar oss så jävla mycket mer negativt än vi tror. Att generalisera i allmänhet är något jag är sjukt emot. Det är när människan generaliserar som den blir som allra grymmast, och dummast. Det är i generaliseringen som rasism och främlingsfientligheten växer fram och lägger sig över världen som en mörk dimma, med avsikten att förinta allt vackert, allt som innebär sammanhållning, mänsklighet, sympati och värme. Att påstå att en viss folkgrupp, exempelvis muslimer eller homosexuella, är på ett visst sätt, är att generalisera till det yttersta. Men det är just detta som ständigt händer omkring oss. Främlingsfientligheten växer snabbare än någonsin och om vi inte reagerar kommer den sluka oss till nästa valår.
Nu kanske ni känner det som att jag flummar iväg alldeles för mycket, men jag tycker det är viktigt att hela tiden analysera och rannsaka oss själva, och fråga oss varför vi beter oss som vi gör. Varför vi tar avstånd från personer i vår omgivning på grund av den enkla anledningen att vi inte tycker som dom. Hur många av er skulle tillexempel, med handen på hjärtat, inte reagerat om jag faktiskt skulle skrivit här att jag är lesbisk? Hur många skulle inte lägga mig i ett fack och helt plötsligt ha en helt annan bild av mig som person?
Jag tycker inte det ska behöva vara så. Jag är så jäkla trött på att vi alla ska vara så jäkla petiga, dömande och skvallriga av oss. Vad i helvete spelar det för roll vilken person jag väljer att älska? Eller vart jag kommer ifrån ursprungligen? Eller vad jag röstar på i nästa val?
Jag står till hundra procent för den jag är, och jag är inte rädd att berätta det för någon om denne skulle undra. Men jag tycker inte jag ska behöva göra det bara för att mata andra människors nyfikenhet. Därför tänker jag avsluta detta inlägg med ett citat från en fenomenal artist och fantastiskt smart brud, Ellinor Olovsdotter, också känd som Elliphant.
”We change every day. If I want to fuck a girl, I fuck a girl. If I want to fuck and old man, I fuck an old man. I don’t have any boundaries and I would never call myself anything. Even if I had a girlfriend I would never call myself gay, I’m still just Elli and I think this whole thing about putting people in a box is what I’m working against”.
Så, ja. She basically said it all. Det finns inte mycket mer att tillägga än detta; glöm för bövelen inte bort att stanna upp då och då och analysera dig själv, fråga dig själv varför du reagerar som du gör i vissa situationer. Sluta lägga folk i fack och sluta döma andra människor för att de inte är, tänker eller tycker som du. Människor kommer alltid vara olika, det är en stor värld och vi måste ta hand om varandra för att vi inte ska gå under.
För alla er wankers som trodde detta skulle bli ett komma-ut-ur-garderoben-inlägg; sorry to disappoint you. Jag tänker inte skriva något häpnandsväckande och skvallervänligt idag. Det enda som ni behöver veta är att jag är Linnea. Jag är en människa. Jag är intresserad av andra människor. Om nästa person jag blir förälskad i är en kille eller tjej får framtiden utvisa, det enda jag vet är att det med allra största sannorlikhet inte kommer vara Putin.
HÖRRNI! Snart är det riksdagsval OMG!! Ingen är mer peppad än jag (eller, antagligen typ alla som själva sitter i riksdagen + a whole bunch of other people men, you get my point). Tycker det våras för ett litet pepp-inlägg om varför alla borde ägna några minuter åt att verkligen värdera hur ett Feministiskt Sverige skulle se ut och vad som skulle förbättras i vår vardag. Därför kommer häär eeeen *håll i hatten* lista till (yay, listor!!):
TIO ANLEDNINGAR TILL VARFÖR EN BORDE RÖSTA ROSA:
1) Därför att jämställdhetsfrågan äntligen kommer tas på allvar i riksdagen!
2) Därför att Sverige för en gångs skull borde ta tag i en konflikt och visa resten av världen med diverse rasistiska/nazistiska partier som exempelvis UKIP, Gyllene Gryning och Nya Högern i Polen att deras värderingar inte är acceptabla!
3) Därför att vi förhoppningsvis får höra mindre av Jimmie Åkessons släpiga skånska och mer av Gudruns Schymans sammetslena och vänliga Astrid Lindgren-röst!
4) Därför att vi behöver utveckla ett bättre system för att hantera våldtäktsbrott på rätt sätt, med fokus på den faktiska våldtäktsmannen, mer än vad den utsatte kunde gjort för att undvika händelsen.
5) Eftersom såna här typer av dumförklaranden samt sexualiseranden av kvinnor fortfarande sker i stort omlopp i dagens Sverige, dessutom av kända personer med stort inflytande: http://nojesguiden.se/blogg/kakan/alex-schulman-na-vet-du-vad
Låter Kakan Hermansson förklara hela situationen, för det gör hon med bravur!
6) Därför att vi behöver låta barn vara barn, och framförallt låta barn vara sig själva, och välja själva. Typ så här:
7) Därför att vi med Feministiskt Initiativ i riksdagen kommer ifrågasätta så himla mycket mer än vi tidigare gjort! Vilket är det viktigaste en kan göra!
8) Därför att det finns en liiiten chans att folk faktiskt inte längre kommer ha den stereotypiska bilden av Feminister som innefattar att vi är arga, lesbiska, bittra kvinnor som fått för lite kuk.
9) Därför att Putin kanske får en såppass stor tankeställare att han faktiskt bjuder hem Pussy Riot på en exlusiv trerättersmiddag och ber om ursäkt för deras fängelsetid, i direktsänt TV (okej, extremt mycket önsketänk här).
10) Men kort och gott därför att alla, oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet osv förtjänar att ha samma jävla rättigheter! Punkt!
Det vackraste av alla önsketankar jag har om kommande år i vår politik är ett Sverige som står upp för allas människors lika värde, att alla har rätten till att vara olika. För det är vi ju, och det måste vi få vara. Varför ska en diskrimineras för att en har en viss etnicitet? Eller för att en älskar en människa som råkas vara av samma kön? Eller för att ens son vill dansa balett istället för att spela hockey? Det gör bara folk illa, och leder till att alla tror det är något fel på en av den enkla anledningen att en inte tycker som normen.
Och jag vet vad många tänker nu, "Menee asså vaa, Sverige är ju redan jämställt?!!" osv. Men googlar en bara runt lite extra kan jag lova att en hittar både det ena och det andra som understryker att så faktiskt just nu inte är fallet. Alex Schulmans uttalanden på Twitter är ett praktexempel på just detta! Blondinbellas likaså. Det finns mycket att peka ut och irritera sig på, men i det stora hela, to wrap it up:
Om Sverige kan bli det landet som växer fortast med det Feministiska tänket, skulle vi ge alla de vidriga högerextrema partierna i Europa (och överallt) en rejäl käftsmäll, och en enorm tankeställare. Bara tanken av att vi faktiskt har potential till att vara en ledstjärna med jämnställdheten som hjärtefråga, gör att hela jag uppfylls av ett lyckorus likt ingenting annat!
Därför ber jag er alla, att snälla, SNÄLLA, tänk efter riktigt jävla grundligt innan ni väljer vilket parti ni röstar på i höst! Att alla i Sverige har rösträtt är något vi borde utnyttja till fullo, och med noggrannhet! Slarva inte bort den här chansen att påverka till det bättre!
Men framförallt, rösta med hjärtat, like thiz:
Vill avslutningsvis länka till en fantastisk text skriven av den Kanadensiska artisten Grimes (älskar), hon sätter ord på så mycket jag känner men ej orkar uttrycka.
"I don't want my words to be taken out of context. I don't want to be infantilized because I refuse to be sexualized. I don't want to be molested at shows or on the street by people who perceive me as an object that exists for their personal satisfaction. I don't want to live in a world where I'm gonna have to start employing body guards because this kind of behavior is so commonplace and accepted and I’m pissed that when I express concern over my own safety it’s often ignored until people see firsthand what happens and then they apologize for not taking me seriously after the fact…"
- ”Var inte rädda för att be folk dra åt helvete!”
Detta var ett av det första tipsen jag och min kompis fick när vi letade lägenhet i London för någon månad sedan. Vi hade bestämt oss för att träffa en svensk tjej som bott och jobbat här i ca 16 år, för lite guidning i bostadsdjungeln. Men kommentaren ovan rörde varken hyresvärdar, kontrakt eller deposition. Det berörde män. Män på gatan, klubbar och dylikt som synar en uppifrån och ner, kanske fäller någon sliskig kommentar om ens utseende lite ocharmigt, eller allra värst väljer att närma sig på ett obehagligt sätt. Antar att många brudar håller med mig när jag kort och gott säger att: iz nasty!
Jag tror jag talar för alla tjejer jag känner när jag säger att vi alla råkat ut för sliskiga snubbar någon gång. Det kryllar av dom. Snubbar som grabbar en, försöker ragga upp en, följer efter en i nattmörkret och kanske till och med gör något ännu värre.
Tack och lov har jag själv klarat mig undan hyfsat lindrigt än så länge. Det värsta jag varit med om hittills är nog faktiskt bara att någon lite randomly grabbat mitt ass. Milt, sure, men det gick ändå inte att undgå att, på två röda sekunder, skifta mitt humör från detta:
Till detta:
Med all fucking rätt, om du frågar mig!
Anyways, när en kompis hälsade på här i London för inte så längesedan, råkade hon dessvärre ut för något som var snäppet värre.
Det hela inträffade mitt i det skälvande, bullrande och världsomfattande Fotbolls-VM. Trots att jag själv spelat fotboll i, gud vet hur många år, har jag aldrig riktigt fattat hur folk kan vara så sjukt involverade i en sport när de själva inte är med och kickar på planen. Jag har liksom alltid varit den som har rynkat på näsan och himlat med ögonen åt alla svettiga, ansiktsmålade, högljudda fotbollshuliganer som likt brunstiga gorillor spatserar på gatorna och brölar något ohörbart till taktfasta handklapp. I år var inget undantag. Hur som haver så skulle jag möta mina svenska vänner utanför en tunnelbanestation i centrala London, kjempegöy! Glada och peppade börjar vi gå hem till min kompis studentboende när vi passerar ett gäng med gorillor av just detta slag, härligt, kaxigt berusade och brölandes på ett språk som var omöjligt att skilja från brittisk engelska eller Wookie. När vi passerar detta gäng väljer en av dessa härliga grabbar att helt oförberett sträcka ner näven mot min tjejkompis, och ta henne mellan benen under hennes kjol. Detta varpå hon i ren chock skriker ”What the FUCK are you doing????”. Allt är över på en millisekund och ingen av oss hinner ens reagera förrän gorillorna lunkat vidare och deras skränande hejaklacksbröl sakta avtar.
Mitt feministiska hjärta värker av bara tanken att jag inte hann ta in hela händelsen snabbare och, istället för att stå där som ett ufo, ge detta vidriga fyrtorn en välförtjänt pungspark. Men jag hade helt enkelt inte i mina vildaste fantasier ens en tanke på att en vuxen människa skulle kunna göra något dylikt. Och hur sjukt är det, att en idag SKA vara medveten, och beredd på att bli antastad av en helt okänd person mitt på blanka eftermiddagen? Det är fanemig inte rätt någonstans! Och det som är ännu mer sjukt är att det här varken är första eller sista gången något liknande har hänt mig eller vänner i min omgivning!
Det finns egentligen inte så mycket mer att säga om det här, för det är så jävla uppenbart vad som är rätt och fel! Självklart finns det idiotiska kvinnor som män (vilket jag ständigt tvingas påpeka för att inte bli outad som ”manshatare), men just denna händelse är så innerligt aktuell just nu; män, inte alla, men många, tar sig hela jävla tiden rätten till kvinnors kroppar! Varesig det gäller en klassisk rövklapp, ett sliskigt tafsande täckt med någon dålig raggningsreplik eller en våldtäkt. Och det är vidrigt, omoget, primitivt och fullkomlig idiotiskt!
Så, to wrap it up, shout out till alla gorillor; SLUTA UPP med att bete er som ett jäkla djur på zoo och FÖRSÖK använda de få hjärnceller ni besitter innan ni handlar! Och om ni känner att ni inte kan hålla händerna i styr så fort ni kommit i kontakt med lite alkohol så snälla, sök hjälp! Fo realz!
Och för att bryta ner det till dadda-nivå för att undvika missförstånd:
Trodde ni jag var färdig där eller? Självklart inte! Så länge kvinnor och män inte har samma rättigheter kommer jag peppra er med en massa arga blogginlägg lite titt som tätt, så ni kan lika gärna vänja er. Så, sätt på kaffet, hämta farmor, mamma, pappa, brorsan, katterna, chinchillan, ja hela familjen för här kommer lite härligt söndagsläs som ni kan avnjuta till kanelbullen!
När jag ändå kommit igång och kastat negativitet och kritik kring mig likt en festivalbesökare med sitt skräp under Peace and Love, kan jag lika gärna passa på att klaga lite på allmäna ting i min omgivning som irriterat mig på sistone. Och, eftersom jag är ett uppenbart fan av listor kommer här därföööööör *TRUMVIRVEL*
FEM BAJSDÅLIGA SAKER JUST NU-LISTAN:
Att jag fortfarande inte sett en enda man gått omkring med barnvagn, någonstans i London, trots att jag bott här i snart åtta månader. Alltså inte EN enda!!
Att jag under de senaste veckorna träffat ett X antal nya människor, med en sinnessjukt negativt stereotypisk bild av feminister. Vill vränga en wok-gryta i skallen på dem allihop, men gör det inte pga artig.
Att jag går förbi denna minst två gånger i veckan och därför skiftar från peppad och glad till rasande och Hulken på en millisekund:
Att jag skrev ett långt, aggresivt mail till Smythstoys.com om deras könsstereotypiska leksaker och varför de borde tänka mer nyskapande, men inte fått något svar, alls.
Att jag varje gång jag är i lekparken med min lillkille ser hur små tjejer blir slagna/retade av killar, men alltid får svaret "just ignore him, go play with your other friends" av sina föräldrar när de berättar vad som hänt.
Och den här sista punkten, är så extremt intressant. Detta är nämligen något jag själv upplevde så otroligt mycket som barn.
De som kände mig när jag var yngre, vet om att jag var sjukt jävla ansträngande. Mina systrar påpekar det fortfarande idag, medan mina vänner är alldeles för artiga för att erkänna det. Men för er som inte har någon bild av mig som ungkalv, kan jag säga som så här: om ni föreställer er att Chewbacca och Crazy frog skulle gifta sig och få barn ihop, skulle det antagligen varit jag. Den extremt höga irritationsförmågan var ett faktum, och det var stackarna i min omgivning som fick lida för det. Här är en bild som beskriver ungefär på en höft vilken ljuv tösabet jag var:
Oemotståndlig.
Men trots min ocharmiga personlighet, så måste jag ändå, till viss del, försvara mitt yngre jag. För gudars vad mycket skit jag fick ta av diverse lärare, fritisledare och vuxna omkring mig. Ständigt fick jag straff och utskällningar. De vuxna hängde som gamar över mig, och pepprade mig med tillsägelser hit och varningar dit. Utvecklingssamtalen var alltid ett äventyr i sig. Och jag säger verkligen inte att allt detta kom oförtjänt, bara det att alla killar jag umgicks med var exakt likadana. De fick dock på sin höjd en axelryckning, eller ett halvhjärtat "Men JOHAN!", samtidigt som jag stod med hakan i marken och iakttog. Varför var det mer okej för dom att bete sig dåligt, medan det jag fick göra var att ställa mig i skamvrån med dumstruten på? (okej, så illa var det ju inte riktigt, but you get my point!).
Om jag tjafsade eller bråkade med någon kille, och en lärare gick emellan, var det alltid jag som fick största utskällningen. Och detta bidrog till en enorm frustration som hela tiden växte inom mig. I takt med att det hela eskalerade började jag på riktigt tro att det var något seriöst fel på mig, för jag förstod verkligen inte hur en orättvisa så markant som denna kunde vara okej? Skulle allt det jag gjorde vara mer acceptabelt om jag hade en penis istället?
Lärarna var alltid så ursäktande när det kom till killarna också. Alltid fick man svaret att "Han är sån!" eller "Han gör så för att han gillar dig!"när man klagade. Istället önskade man att de skulle gått med bestämda steg och gett dem en rejäl tillsägelse, men det var väldigt sällan det faktiskt inträffade. Alltid fick jag lära mig att hålla mig undan de jobbigaste killarna, för var man i närheten av dem kunde man kanske provocera dom, och då fick man skylla sig själv om helvetet bröt lös. Alltid detta, istället för att faktiskt konfrontera alla problembarn.
Och jag vill bara poängtera här att jag inte alls skuldlägger killarna i den här situationen, för det är verkligen inte deras fel. Det är de vuxnas sätt att uppfostra barn som jag är kritisk mot, för jag tycker de lägger fokus på helt fel faktorer i situationer som denna.
Jag är medveten om att det finns forskning och vetenskapligt fakta som säger att killar utvecklas långsammare än tjejer. Men jag tycker fortfarande inte att detta är en ursäkt för lärare och vuxna att särbehandla syskon, elever eller barn i vilken grupp som helst. Självklart får man ha det i baktanke, men genom att göra det mer okej för killar att bete sig hur de vill mot tjejer, kan det utvecklas till större och värre konsekvenser i framtiden som blir ett riktigt samhällsproblem.
För vad händer om det fortsätter vara okej för killar att reta/slå sina tjejkompisar? Om de hela tiden tar sig rätten till att inkräkta på deras personliga space, helt oförbehållslöst? Vad händer, när killarna växer upp till män, och fortfarande har den här synen? Vad händer, när sex kommer in i bilden?
Våldtäkter sker hela tiden. Och jag blir lika uppgiven varje gång jag läser om hur det går till i rätten angående just det här. Jag vill inte att det ska finnas överhuvudtaget, för det måste vara bland det mest förnedrande, hemskaste, förjävligaste som kan hända en kvinna. Utsattheten och skammen måste vara extrem. Men ändå ifrågasätts alltid just kvinnan, läs offret, så innerligt mycket mer än mannen, läs våldtäktsmannen.
Hur många gånger har man inte fått det rådet från sina föräldrar innan utgång; klä dig inte för utmanande. Se efter dig själv, och se efter dina kompisar. För där finns män som våldtar, som slår, som vill en illa. Män som gör att man hela tiden, måste vara på sin vakt. Män som bidrar till att man varje gång på vägen hem slänger en extra blick över axeln, håller koll på sin drink, håller sina kompisar nära. Och kanske måste man alltid göra det? För kanske kommer det alltid att finnas idiotiska män, överallt, precis som det finns idiotiska kvinnor? Kanske kommer mord, våldtäkter, olyckor och misshandel alltid inträffa. Det vet inte jag.
Men det är ett samhällsproblem, för det händer hela tiden, det slutar aldrig. Och domstolarna sköter inte direkt sitt jobb med utredningarna på ett ypperligt sätt, om man säger så.
Jag vill inte att sådant här ska finnas. Jag vill inte att fler kvinnor världen över ska behöva gå igenom något så fruktansvärt som våldtäkt. Jag vill inte att de utsatta ska skuldbelägga sig själva, för att en domare pekar på ens klädval som bidragande faktor till händelsen. Jag vill inte heller att resterande ens ska behöva vara oroliga över att det kan inträffa. Jag tycker inte det ska behövas mer än ett "Nej" för att stoppa en möjlig början till något så vidrigt.
Jag tror uppväxten spelar en enormt stor roll i allt sådant här. Mord såväl som misshandel, våldtäkt, eller vilket brott som helst. Och jag tror inte att en förändring för dagisfröknars och lärares pedagogik kommer rädda alla kvinnor i världen. Men OM det går att påverka i en positiv bemärkelse, om det ens förhindrar EN våldtäkt från att äga rum, då är det värt all extra möda. Och om detta är möjligt genom något så enkelt som att uppfostra killar och tjejer på samma villkor ända från ung ålder, via dagis, skolor, och hemma, då är jag 100% för det. För jag är jävligt trött på att det hela tiden läggs fokus på att vi kvinnor ska undvika att bli våldtagna, mer än att män ska undvika att våldta. Det har aldrig legat något vett i det, och det kommer det heller aldrig att göra. Så låt oss utplåna den tanken, på riktigt! En gång för alla!
Just det, så får vi inte glömma att krossa patriarkatet också.
Och jag känner redan nu den negativa energin från många djupa suckar och himlande ögon florerandes genom det enorma internetz. Ända från de Värmländska skogarna, till Göteborg och Stockholm och vidare ut över Norrland med dess snötäckta vyer.
Visst, Sverige har kommit en bra bit längre än andra länder. Men trots detta, kryllar det av filurer som kastar ur sig massa skeva bilder som de tycker är synonymt med Feminism. Och jag blir alltid lika förvånad, finns det alltså fortfarande folk som är anti detta? För helt allvarligt talat, vad finns det att ogilla? Vad finns det att missförstå? Vad är det som får så många att rygga tillbaka, bara vid tanken på att kalla sig själv feminist?
Jag har på riktigt fått nog! I mina tankar går jag och daskar alla patriarkatsfanater i ansiktet med en gigantisk makrill, som är magisk och som konverterar dem till den ljusa sidan. För helt jävla ärligt, skillnaden mellan att inte vara feminist och att vara det, det är på riktigt som att jämföra chokladpudding och bajs! Sauroman och Gandalf, Voldemort och Hermione, Big bang theory och Äntligen hemma, jag menar, vad väljer man? Sheldon Cooper eller Martin Timell? Och med detta, menar jag att det är fullkomligt jävla sanslöst att den bild av detta som många fortfarande har, är så fruktansvärt skev och sur.
Att begreppet feminism fortfarande klingar negativt för många, är så extremt tröttsamt. Att man ska behöva förklara sig varje jävla gång detta ämne kommer upp, är också extremt tröttsamt. Men det som är det mest tröttsamma är att varje jävla gång jag nämner att jag är feminist få svaret "alltså jaha, så då hatar du män?".
Hur kan man misstolka något utav det mest självklara som finns? Hur kan man vara så extremt anti något, som gynnar exakt alla i samhället; kvinnor som män, barn som vuxna, homosexuella såväl som bi-, trans- och heterosexuella, svenskar och icke-svenskar? VAD finns det att inte hålla med om, och förstå?
För mig är detta vansinnigt absurt, sinnesvrickat, och helt jävla obegripligt. När jag började skriva detta lilla inlägg steg min puls till hundra på två röda sekunder och jag kladdade ilsket ner allt från Rysslands antigaylagar till könsneutrala dagis till våldtäkter och en icke existerande likdelad föräldraledighet. Det slutade med att jag skrivit en fucking roman på ungefär exakt fem feta sidor. Därför tänkte jag göra det lite enklare, genom att inte ta upp alla de självklara ämnena, och dra lite mer konkreta, personliga exempel istället. So, here it goes - min topp tio lista på varför just jag blir mer och mer feminist för varje dag:
(Något ni antagligen bör veta innan ni börjar läsa denna lista är att jag för tillfället jobbar som au pair i London i en fantastiskt fin familj. Älskar London och Storbritannien så mycket att det värker i hjärtat bara av tanken på att flytta härifrån, men dessvärre genomsyras man dagligen av ett patriarkat hundra gånger starkare än vårt. Detta är något jag var helt ovetandes om när jag flyttade hit. Jag märker först nu i vilket stort omfång det faktiskt har skett i, via media och i det vardagliga livet. Kontrasten mellan Sveriges atmosfär och britternas är markant)
Men nu, över till:
TOPP TIO-LISTAN YAO
(OBS! Detta är alltså bara en vag överblick, keep that in mind.)
1) Därför att Karin Dreijer Andersson ens ska behöva stå på Way Out Wests största scen år 2013 och säga "There's been a lot of dick on this stage tonight, time for some pussy!".
2) Därför att det ryska feminist-punkbandet Pussy Riot mer eller mindre behandlades som om de satt i koncentrationsläger i sitt fängelse i Moskva. Detta fängelsestraff dömdes de till efter att ha yttrat sina åsikter om bland annat Putin.
3) Därför att jag senast för några månader sedan gick förbi ett Brunchställe i närheten med ett erbjudande för "mammor med barn", med tillhörande bild på tre mammor dragandes på respektive barnvagnar.
4) Därför att hela Sverige får kalabalik när Nour El Refai flashar behårade armhålor i ett direktsänt Melodifestivalen år 2014.
5) Därför att en såpass känd bloggerska som Blondinbella ens kommer på tanken att skriva ett sånt här vedervärdigt inlägg: http://blondinbella.se/2014/02/gor-det-tydligt/
6) Därför att jag under det senaste året läst om så fruktansvärt många våldtäktsfall där mer än tillräckliga bevis redovisats för att våldtäkten har ägt rum, och våldtäktsmannen/männen ändå frias.
7) Därför att barnprogram här (i Storbritannien) framställer killar som gillar rosa, blommor och sång som udda, fjantiga och mesiga. Medan de "killiga" killarna, dvs. de som gillar bilar, monster och blått, framställs som de tuffa, "normala" barnen.
8) Därför att samhället är så extremt genomdränkt i patriarkatet att folk tycker det är konstigt när man reagerar negativt på vardagssexism.
9) Därför att i princip alla leksaksreklamer här i England är så här äckligt könsstereotypiska (Okej, här tappar jag lite hopp om mänskligheten):
10) Därför att varje gång jag lyssnar på P3 dokumentär om våldtäktsfall slutar det med att jag kladdar ner sånt här i ren ilska:
And there you have it! Och då har jag inte ens börjat prata om all form av kvinnoförtryck världen över, homofobi, misshandel, skillnader vad gäller lön, sexualitet, etnicitet, kvinnors roll vad gäller komedi-branschen, musikbranschen, media i allmänhet, trakasserier på jobbet, kvinnor ska stå i köket-skämt (som gör att jag för övrigt, på riktigt, vill dänga en stekpanna i huvudet på personen som kläckt det), slut-shaming och så vidare och så vidare och så very, very vidare. Det är för stort helt enkelt. För stort för att kunna ignorera och vifta bort, och det är därför jag tycker det är så extremt, jävla, helvetes viktigt!
Hur jävla sjukt är det tillexempel att fler länder faktiskt stiftar riktiga Antigay-lagar? Världen som helhet, känns vissa dagar redan så oerhört förvrängd, men utvecklingen tycks ändå bara gå baklänges. Att Sverige ändå har kommit såpass långt att begreppet Feminism diskuteras aktivt, tycker jag är ett framsteg i sig. Men nu är det fan på tiden att vi allihopa enas om att detta är något BRA! Att det har gjort, och kommer göra, mycket för att hela tiden ta oss framåt mot ett öppet och fritt samhälle. Ett samhälle där man får älska någon av samma kön utan att riskera ett fängelsestraff på 14 år, att bli trakasserad, misshandlad eller förföljd, exempelvis.
Också ett samhälle där kvinnliga musiker får syssla med sitt yrke utan att hela tiden ifrågasättas. Där de faktiskt inte ignorerar impulsen att ta upp sin gitarr och skriva egen musik, på grund av en viss rädsla inför en mansdominerad bransch.
Men allra främst, ett samhälle där alla individer är accepterade! Att alla får vara precis som de vill, älska vem de vill, klä sig hur de vill eller jobba med vad de vill utan att varesig kränkas, hånas eller kritiseras. Där det är okej för ens femåriga son att dansa balett utan att mobbas i skolan. Där det är fokus på människor egenskaper, mer än deras kön.
Jag är helt enkelt lack på att året är 2014, och samhället inte har kommit längre än så här. Lack på att folk kopplar ordet Feminism med att hemlighålla könet för ens barn, eller att klä denne i annorlunda färger mot sin vilja. Eller, att rätt och slätt dra parallellen att vi kvinnor vill utrota alla jordens män i en stor atombombsexplosion, för att sedan bilda en stor lesbisk ormgrop.
Det handlar om mänskliga rättigheter, och ingenting annat.
Att så oerhört många, här såväl som i Sverige, fortfarande viftar bort detta som nonsens, gör mig så enormt uppgiven. För det berör exakt varenda liten individ i hela jävla världen, vilket gör det till större och mer betydelsefullt än någonting annat. Även om det bidrar till något så "litet" som att få en sexårig brittisk pojke att faktiskt trotsa könsnormerna och gilla färgen rosa. Även om det innebär att uppfattas som sur när man säger ifrån på skarpen när man får en handklapp på röven av sin manliga kollega. Även om man aktivt börjar använda sig av ordet "hen" (som på riktigt, är det bästa och mest praktiska jävla ordet jag vet).
Jag kan som sagt skriva hur länge som helst om detta, men jag väljer att stoppa det här på grund av roman-varning.
Även om detta blev lite halvflummigt och all over the place, hoppas jag ni fattar min poäng, och att ni håller med mig. Och om ni inte gör det, eller vill diskutera något, hata, älska, inte reagera alls, skälla ut, vad som, är det bara att skriva. Alternativt dela en flaska vin och ventilera om det (rödvin tycker jag ju enligt Isabella Löwengrip om, så varför inte köra på det?). Jag är öppen för allt. Så länge det inte är något i stil med "alltså jaha, så då hatar du män?". För då får ni seriöst en makrill-bitchslap.
Länge leve snippan! Glad internationell kvinnodag i efterskott!
Såhär kände jag mig igår på förfesten innan kvällens utgång:
Alla mina nära och kära skulle ut på en hejdundrande partykväll ute i galna Sunne city, inga hämningar ocensurerat osvosvosv, medans jag skulle på fotbollscup klockan kvart i sju på morgonkvisten dagen efter. Weeehaaa liksom. Där satt jag på förferren, världshistoriens torraste torrboll, i ett hörn och såg cranky ut typ hela kvällen. Gav ifrån mig nåt ljud ibland i form av en grymtning, annars satt jag med näsan i mobilen. Socialast i stan osv. Var på riktigt längesen jag var så tråkig (för jag är så JÄVLA ROLIG ANNARS). Det är nog seriöst en av mina absolut värsta egenskaper jag har, att jag har så jäkla svårt att tagga för andras skull när jag själv inte ska ut, typ "WOHOOOO FAN VA KUL NI SKA HA IKVÄLL HAHAHHAA YEAAAAAAAHHHH SJÄLV SKA JA BAH GÅ OCH LÄGGA MIG MEN SKITSAMMA FATTA VAD KUL NI SKA HA BRUDARRRRRR!!". Nej. Dä går int. Låter som att jag är fett missunnsam nu, och...det är jag nog också, i just den situationen! Tur jag har världens bästa lillasyster som skulle hem samtidigt som mig, dä blev en tockenhäringa spontanfelmkväll söm än säjer här på täppa. SKETAMYSET! Me gusta very muchomucho!
Alltså, vad är egentligen grejen med toalettbås? Finns det NÅGOT som är positivt med denna so called "uppfinning"? (om det ens borde kallas DET...). Känner mig asneggo nu men det här är nåt som har stört mig så sjukt länge då jag ständigt stöter på dessa jävliga toaletter. På flygplatsen, jobbet, skolor, ÖVERALLT ÄR DOM! För det första måste man typ backa in eftersom de oftast är så jäkla små, och lets face it, det ÄR INTE KUL att sitta och göra nummer två när man är dålig i magen och det sitter en stackare typ en meter bredvid och det enda som skiljer åt är en vägg i plywood som är typ tre millimeter tjock och dessutom as-lyhörd, och även om den INTE var det skulle allt ändå höras eftersom väggen liksom inte går ända upp eller ner. Sparar de verkligen så mycket pengar på att skära ner på väggmaterialet med 20 centimeter per toavägg eller whats the point? DOCK måste jag ändå säga att den enda fördelen (läs ENDA) med toabås är att man kan göra fejk-armpruttar (såna alla killar alltid gör när de går i förskolan, ni vet) så alla som står i kön typ skäms ihjäl åt en, haha.
Åh herregud, jag är återigen frälst av miike snow! Happy to you kan nog bli deras bästa platta någonsin! Fanns inte en enda, alltså inte en endaste låt jag INTE la till i min spotifylista på dirren!
Älskar att en av kockarna på mitt hotell kom med ett BAOTASTORT paket med ett tillhörande kort där det stod "Grattis på 20årsdagen i efterskott", och att innehållet var 12 påsar ostepop!! <3 Norge levererar!!
Jepp, jag åkte buss hem! Tror ni folk tyckte jag var fet?
Okej, med alla odds emot mig börjar ändå gilla norge skarpt! Kanske är det min attityd som ändrats, kanske är det den soliga våren som spelar in, it'll always be a mystery! MEN, här är iallafall en lista på saker som är mysigare med Norge:
- Kan inte sägas en gång för mycket, ost to the pop! älskar.att.äta.det.
- Att man säger "hade" istället för "hejdå" överallt
- Att man istället för "pojkvän" och "flickvän" säger "käreste"
- Firstprice (norska svaret på euroshopper och eldorado) apelsinmarmelad<3
- OSLO! Vacker stad. nuff said.
Och självklart att alla norrmän oftast låter glada omedvetet! How cute!
Mycket kärlek det blev på en gång nu, haha! Men även grannlandet förtjänar det ibland!
En helt vanlig eftermiddag på Gardermoen, Akershus, Norge. Solen sken och jag var ful. Fulheten berodde delvis på dagens jobb, som var städ, men även på det faktum att jag inte hunnit slagga överdrivet mycket natten innan, vilket bidrog till att jag bokstavligen talat vaknade 10 minuter innan bussen till jobbet gick = ingen tid för smink eller frulle. Men nu var dagens jobbpass, till min stora lättnad, iallafall över och jag kände mig lite lagom rofylld som man gör sådär när man vet att man alldeles snart är hemma igen och bara kan slappna aaaaav och chilla ett tag. DÅ, just då upptäcker Linnea Magnusson på buss 855 mot Nordkisa att det sitter världens bejb mittemot i de här skorna:
...och den här jackan (typ, lite större, lite snyggare):
Och till det en skitstylisch tygpåse och en stor, fluffig stickad svart halsduk. Den här tjejen var verkligen snygg, men samtidigt bara så himla vacker! Alltså på riktigt en skönhet. Jag kom på mig själv med att sitta och psyka den stackars tjejen, istället för att "kolla lite diskret", som jag trodde jag gjorde. Och efter några sekunder gav hon mig en trött blick som sa typ "what?", och där satt jag, i mina skinnstädardojjor (som för övrigt, på riktigt, är de fulaste skorna jag ägt), min ljusblåa pikéstädartröja och mina mörkblåa, pösiga brallz till det. Ni kanske förstår hur het jag kände mig. Anywho, satt hela bussresan till flygplatsen (där jag skulle byta burre) och tänkte att jag skulle fråga vart bruden hade köpt sina fina dojjs när hon helt plötsligt går av bussen före mig och typ rusar iväg. Tråkigt. Mucho tråkigt. Hon lär fortfarande tro att den otroligt läskiga tjejen med gräslig klädstil som psykade henne på bussen tyckte att hon såg jättekonstig ut eller nåt. Om du mot all förmodan helt random skulle surfa in på min blogg så; NEJ, DET TYCKTE JAG INTE! DU VA SKETASNÖGG!
Hela händelsen fick in mig på ett sidospår också; jag FATTAR inte hur en del människor kan gå omkring på typ ställen som, säg gardermoens flygplats, utan att kolla på alla andra runt omkring. Det är ju apmånga som bah helt nonchalant går förbi en och stirrar helt rakt fram som en robot! Jag, för min del kan verkligen inte låta bli att kolla in allt och alla så fort jag är på något större ställe. Jag ÄLSKAR verkligen att bara titta på människor! En av de mysigaste sakerna jag vet är när man är i säg, stockholmo eller götet, sätter sig på ett fik nånstans på sensommaren och bara iakttar alla olika människor. Vad de har för sig, på sig, hur de rör sig! Aaaah! Lovely! Folk lär ju seriöst tro att jag saknar en kromosom eller två när jag blir påkommen dock.
Tur jag inte har snopp för isåfall hade jag nog blivit misstagen för att vara våldtäksman SÅ många gånger!
Igår vare perreferre på ett av mina jöbb, det var KJEMPEKUL! Har alltid haft en speciell bild av att personalfester typ bara blir kaos i slutändan. Ni vet, några hinkar i sig för mycket dricka och kastar sig över en i hallen och bah "DUUU, JA HAR ALLTID GILLAT DÄJ", en del kanske strular lite nånstans och allt vänds uppochner! Men gårdagen innehöll faktiskt inget extremt av detta (eller så var det bara jag som missade det). Miket dans och miket häng, fääätt soft vare!
Fatta vad mycket som kan pajjas av personalfester egentligen! Känns som att om fel personer stöter på varandra i fel sammanhang med alkohol med i bilden kan det nog gå gaaanska galet till! Kan nog bidra trill pretty dålig stämning vid frukostbuffén dagen efter haha! Tur jag har vettiga jobbarpolers som undvek detta!
JUSSTE, sen så vann ingen mindre än Simpan pris för årets nykomling, FETT KUL :) congratz mi amigo!
Solen skiner här i Gardermoen och det får mig på ett oväntat glatt humör, jävligt förrvirrande eftersom jag alltid bara vill hoppa på flygtåget till sverige (som passande nog går 30 meter utanför vårat hus en gång i halvtimmen). Alltid när ett av de här tågen går förbi rycker man till som fan av ljudet, för att sen önska så innerligt att man satt på det själv. Alldeles nyss, när jag kollade på ett avsnitt av Sex and the city, rullade ett av dessa tåg förbi, och jag bah vände blicken direkt tillbaks till dataskärmen igen där Samantha, Charlotte, Miranda och Carrie var mitt uppe i en av sina bruncher. Ingen hemlängtan, ingen suck, inte ens en liten liten tanke om hemfärd svävade förbi.
Ääääär jaaag sjuuk eller!!
Förresteeeeeen så är SIMON SNART HÄR = Ingen mer ensamtid här = MUY BIEN!! Ska alldeles strax gå och sätta på kaffe!
På pappas begäran såg jag alldeles nyss denna film:
Och jaaa, where to begin? nejmen den var väldigt färgglad, hippisch, mysko, skön men framförallt pappig! Jävligt mysig och tilltalande film alltzå, jag diggade den! Lyfte min gråa norge-eftermiddag en aning! FAN vad utropstecken jag använder hela tiden!!!!! måste sluta göra det, ser ut som att jag är hyper ju, fett fult!!!!!!!!!!
YESSSSSS jag lyckades göra spanska n, fast tog fan tusen år och såg ut så här innan: ¨n¨n¨¨n.n¨.n¨:^N.¨~~~~¨n¨~¨n aa ni fattar, dagens ilandsproblem osv!
IALLAFALL, är det bara jag som underskattat Timbuktu som fasen? Jag menar, vem som helst fattar ju att denna man mer eller mindre är ett geni, med alla hits som skjuter i toppen på alla digilistor, priser på diverse galor, den obligatoriska rollen i musikhjälpen som ingen kan rubba osvosvosv. MEN, trots detta upphör han inte att förvåna. Lyssnade igenom albumet "Pusselbitar" för nån dag sen och blev störtförälskad i denna låt, SÅ SKÖN!
Kommer alltid minnas dagen då jag sålde en ost och skink-baguette till dig, jason! Hoppas den smakade!
JA, ni såg rätt (tv-shopvarning). Inte mindre än 3 inlägg idag (!!!), ni kan lägga ner hyperventileringspåsarna nu. Ring mormor, ropa in mamma från köket och hämta övriga släkt och vänner CAUSE THIS IS HUGE!!!! Eeeeeller så är det bah så att jag har bajtråkigt igen eftersom julia jobbar och simpan och adrian är i swedenland PLUS att jag sitter på gardermoens flygplats helt själv med bajsnabbt internet och sörjer det faktum att jag kollade klart gossip girl säsong 4 igår = INGEN MER TV-SERIE NUMERA OSEDD ON LINNEA MAGNUSSONS DATOR! Kaos. Stort jävla kaos. Sen är det som så att jag TÄNKER.INTE.LADDA.NER.NÅN.NY.SERIE.IDAG.
Varför inte, linnea? tänker ni säkert nu. Hur, ja HUR ska du överleva norge utan en tv-serie att se på? Lugna er, säger jag då, jag kör på ett idiotsäkert val. De gamla rävarna från kvarteret skatan får helt enkelt döda mina alone-hours här för tillfället, för helt ärligt talat, och jag VET att jag låter som att jag är 14 bast när jag säger detta, men jag tror fasen inte jag kommer älska nån serie lika mycket som gossip girl och sex and the city. Seriöst alltså, jag har haft jag vet inte HUR många drömmar om Blair, Serena och Chuck och jag skulle fan döda för att se säsong fem nu (okej, liiiite överdrift men ni fattar poängen vavava). DOCK finns den inte att ladda ner än. Bajs.Korv.
Så var det med den saken! Hyllar S och B och mitt tillfälliga break up med en bild bah därför /// FjOrTiZzEn
Har för övrigt världens crush på the kinks just nu!! fråga mig inte varför jag inte upptäckt dom tidigare, guess im just a late bloomer vad gäller gamla dammiga klassiker! Jag och lovisa möljer gamla kinkis-hits dag ut och dag in, och jag säger två ord, TVÅ ORD: love 'em! Finns ingen hejd på't! Ja bah kör!
Ååååh. Gårdagen bestod av shopping i götet med trevliga grappar från olika håll och kanter av värmelandet. Det var miket mysigt och välbehövligt! Jag fullkomligt bara ÄLSKAR hela Göteborg, har alltid gjort det! Weekday, topshop, monki, alla mysiga fik överallt och sushibarerna, amagaaad, har vetat i flera år att det är där jag vill bo när jag slutligen väljer att plugga vidare, men vistelsen igår liksom bekräftade det på något sätt! Mmhmmm! Älskar känslan när man går in i en klädaffär man älskar, och så spelar de nån bra musik i bakgrunden och man bah hamnar i trance när man letar igenom alla kläder! AAH! Materialist, javisst!
