something sweet or something strong

Åh. Idag alltså:
En helt vanlig eftermiddag på Gardermoen, Akershus, Norge. Solen sken och jag var ful. Fulheten berodde delvis på dagens jobb, som var städ, men även på det faktum att jag inte hunnit slagga överdrivet mycket natten innan, vilket bidrog till att jag bokstavligen talat vaknade 10 minuter innan bussen till jobbet gick = ingen tid för smink eller frulle. Men nu var dagens jobbpass, till min stora lättnad, iallafall över och jag kände mig lite lagom rofylld som man gör sådär när man vet att man alldeles snart är hemma igen och bara kan slappna aaaaav och chilla ett tag. DÅ, just då upptäcker Linnea Magnusson på buss 855 mot Nordkisa att det sitter världens bejb
mittemot i de här skorna:


...och den här jackan (typ, lite större, lite snyggare):



Och till det en skitstylisch tygpåse och en stor, fluffig stickad svart halsduk. Den här tjejen var verkligen snygg, men samtidigt bara så himla vacker! Alltså på riktigt en skönhet. Jag kom på mig själv med att sitta och psyka den stackars tjejen, istället för att "kolla lite diskret", som jag trodde jag gjorde. Och efter några sekunder gav hon mig en trött blick som sa typ "what?", och där satt jag, i mina  skinnstädardojjor (som för övrigt, på riktigt, är de fulaste skorna jag ägt), min ljusblåa pikéstädartröja och mina mörkblåa, pösiga brallz till det. Ni kanske förstår hur het jag kände mig. Anywho, satt hela bussresan till flygplatsen (där jag skulle byta burre) och tänkte att jag skulle fråga vart bruden hade köpt sina fina dojjs när hon helt plötsligt går av bussen före mig och typ rusar iväg. Tråkigt. Mucho tråkigt. Hon lär fortfarande tro att den otroligt läskiga tjejen med gräslig klädstil som psykade henne på bussen tyckte att hon såg jättekonstig ut eller nåt. Om du mot all förmodan helt random skulle surfa in på min blogg så; NEJ, DET TYCKTE JAG INTE! DU VA SKETASNÖGG!

Hela händelsen fick in mig på ett sidospår också; jag FATTAR inte hur en del människor kan gå omkring på typ ställen som, säg gardermoens flygplats, utan att kolla på alla andra runt omkring. Det är ju apmånga som bah helt nonchalant går förbi en och stirrar helt rakt fram som en robot! Jag, för min del kan verkligen inte låta bli att kolla in allt och alla så fort jag är på något större ställe. Jag ÄLSKAR verkligen att bara titta på människor! En av de mysigaste sakerna jag vet är när man är i säg, stockholmo eller götet, sätter sig på ett fik nånstans på sensommaren och bara iakttar alla olika människor. Vad de har för sig, på sig, hur de rör sig! Aaaah! Lovely! Folk lär ju seriöst tro att jag saknar en kromosom eller två när jag blir påkommen dock.
Tur jag inte har snopp för isåfall hade jag nog blivit misstagen för att vara våldtäksman SÅ många gånger!

Heja snippan!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0