Och jag känner redan nu den negativa energin från många djupa suckar och himlande ögon florerandes genom det enorma internetz. Ända från de Värmländska skogarna, till Göteborg och Stockholm och vidare ut över Norrland med dess snötäckta vyer. 

Visst, Sverige har kommit en bra bit längre än andra länder. Men trots detta, kryllar det av filurer som kastar ur sig massa skeva bilder som de tycker är synonymt med Feminism. Och jag blir alltid lika förvånad, finns det alltså fortfarande folk som är anti detta? För helt allvarligt talat, vad finns det att ogilla? Vad finns det att missförstå? Vad är det som får så många att rygga tillbaka, bara vid tanken på att kalla sig själv feminist?

Jag har på riktigt fått nog! I mina tankar går jag och daskar alla patriarkatsfanater i ansiktet med en gigantisk makrill, som är magisk och som konverterar dem till den ljusa sidan. För helt jävla ärligt, skillnaden mellan att inte vara feminist och att vara det, det är på riktigt som att jämföra chokladpudding och bajs! Sauroman och Gandalf, Voldemort och Hermione, Big bang theory och Äntligen hemma, jag menar, vad väljer man? Sheldon Cooper eller Martin Timell? Och med detta, menar jag att det är fullkomligt jävla sanslöst att den bild av detta som många fortfarande har, är så fruktansvärt skev och sur.  

Att begreppet feminism fortfarande klingar negativt för många, är så extremt tröttsamt. Att man ska behöva förklara sig varje jävla gång detta ämne kommer upp, är också extremt tröttsamt. Men det som är det mest tröttsamma är att varje jävla gång jag nämner att jag är feminist få svaret "alltså jaha, så då hatar du män?". 

Hur kan man misstolka något utav det mest självklara som finns? Hur kan man vara så extremt anti något, som gynnar exakt alla i samhället; kvinnor som män, barn som vuxna, homosexuella såväl som bi-, trans- och heterosexuella, svenskar och icke-svenskar? VAD finns det att inte hålla med om, och förstå?  

För mig är detta vansinnigt absurt, sinnesvrickat, och helt jävla obegripligt. När jag började skriva detta lilla inlägg steg min puls till hundra på två röda sekunder och jag kladdade ilsket ner allt från Rysslands antigaylagar till könsneutrala dagis till våldtäkter och en icke existerande likdelad föräldraledighet. Det slutade med att jag skrivit en fucking roman på ungefär exakt fem feta sidor. Därför tänkte jag göra det lite enklare, genom att inte ta upp alla de självklara ämnena, och dra lite mer konkreta, personliga exempel istället. So, here it goes - min topp tio lista på varför just jag blir mer och mer feminist för varje dag: 

(Något ni antagligen bör veta innan ni börjar läsa denna lista är att jag för tillfället jobbar som au pair i London i en fantastiskt fin familj. Älskar London och Storbritannien så mycket att det värker i hjärtat bara av tanken på att flytta härifrån, men dessvärre genomsyras man dagligen av ett patriarkat hundra gånger starkare än vårt. Detta är något jag var helt ovetandes om när jag flyttade hit. Jag märker först nu i vilket stort omfång det faktiskt har skett i, via media och i det vardagliga livet. Kontrasten mellan Sveriges atmosfär och britternas är markant)

Men nu, över till: 

TOPP TIO-LISTAN YAO

(OBS! Detta är alltså bara en vag överblick, keep that in mind.)

1) Därför att Karin Dreijer Andersson ens ska behöva stå på Way Out Wests största scen år 2013 och säga "There's been a lot of dick on this stage tonight, time for some pussy!". 

 2) Därför att det ryska feminist-punkbandet Pussy Riot mer eller mindre behandlades som om de satt i koncentrationsläger i sitt fängelse i Moskva. Detta fängelsestraff dömdes de till efter att ha yttrat sina åsikter om bland annat Putin. 

3) Därför att jag senast för några månader sedan gick förbi ett Brunchställe i närheten med ett erbjudande för "mammor med barn", med tillhörande bild på tre mammor dragandes på respektive barnvagnar.

4) Därför att hela Sverige får kalabalik när Nour El Refai flashar behårade armhålor i ett direktsänt Melodifestivalen år 2014. 

5) Därför att en såpass känd bloggerska som Blondinbella ens kommer på tanken att skriva ett sånt här vedervärdigt inlägg: http://blondinbella.se/2014/02/gor-det-tydligt/

6) Därför att jag under det senaste året läst om så fruktansvärt många våldtäktsfall där mer än tillräckliga bevis redovisats för att våldtäkten har ägt rum, och våldtäktsmannen/männen ändå frias. 

7) Därför att barnprogram här (i Storbritannien) framställer killar som gillar rosa, blommor och sång som udda, fjantiga och mesiga. Medan de "killiga" killarna, dvs. de som gillar bilar, monster och blått, framställs som de tuffa, "normala" barnen. 

8) Därför att samhället är så extremt genomdränkt i patriarkatet att folk tycker det är konstigt när man reagerar negativt på vardagssexism. 

9) Därför att i princip alla leksaksreklamer här i England är så här äckligt könsstereotypiska (Okej, här tappar jag lite hopp om mänskligheten): 

 

 

10) Därför att varje gång jag lyssnar på P3 dokumentär om våldtäktsfall slutar det med att jag kladdar ner sånt här i ren ilska: 

 

 

And there you have it! Och då har jag inte ens börjat prata om all form av kvinnoförtryck världen över, homofobi, misshandel, skillnader vad gäller lön, sexualitet, etnicitet, kvinnors roll vad gäller komedi-branschen, musikbranschen, media i allmänhet, trakasserier på jobbet, kvinnor ska stå i köket-skämt (som gör att jag för övrigt, på riktigt, vill dänga en stekpanna i huvudet på personen som kläckt det), slut-shaming och så vidare och så vidare och så very, very vidare. Det är för stort helt enkelt. För stort för att kunna ignorera och vifta bort, och det är därför jag tycker det är så extremt, jävla, helvetes viktigt! 

Hur jävla sjukt är det tillexempel att fler länder faktiskt stiftar riktiga Antigay-lagar? Världen som helhet, känns vissa dagar redan så oerhört förvrängd, men utvecklingen tycks ändå bara gå baklänges. Att Sverige ändå har kommit såpass långt att begreppet Feminism diskuteras aktivt, tycker jag är ett framsteg i sig. Men nu är det fan på tiden att vi allihopa enas om att detta är något BRA! Att det har gjort, och kommer göra, mycket för att hela tiden ta oss framåt mot ett öppet och fritt samhälle. Ett samhälle där man får älska någon av samma kön utan att riskera ett fängelsestraff på 14 år, att bli trakasserad, misshandlad eller förföljd, exempelvis. 

Också ett samhälle där kvinnliga musiker får syssla med sitt yrke utan att hela tiden ifrågasättas. Där de faktiskt inte ignorerar impulsen att ta upp sin gitarr och skriva egen musik, på grund av en viss rädsla inför en mansdominerad bransch.

Men allra främst, ett samhälle där alla individer är accepterade! Att alla får vara precis som de vill, älska vem de vill, klä sig hur de vill eller jobba med vad de vill utan att varesig kränkas, hånas eller kritiseras. Där det är okej för ens femåriga son att dansa balett utan att mobbas i skolan. Där det är fokus på människor egenskaper, mer än deras kön. 

Jag är helt enkelt lack på att året är 2014, och samhället inte har kommit längre än så här. Lack på att folk kopplar ordet Feminism med att hemlighålla könet för ens barn, eller att klä denne i annorlunda färger mot sin vilja. Eller, att rätt och slätt dra parallellen att vi kvinnor vill utrota alla jordens män i en stor atombombsexplosion, för att sedan bilda en stor lesbisk ormgrop. 

Det handlar om mänskliga rättigheter, och ingenting annat. 

Att så oerhört många, här såväl som i Sverige, fortfarande viftar bort detta som nonsens, gör mig så enormt uppgiven. För det berör exakt varenda liten individ i hela jävla världen, vilket gör det till större och mer betydelsefullt än någonting annat. Även om det bidrar till något så "litet" som att få en sexårig brittisk pojke att faktiskt trotsa könsnormerna och gilla färgen rosa. Även om det innebär att uppfattas som sur när man säger ifrån på skarpen när man får en handklapp på röven av sin manliga kollega. Även om man aktivt börjar använda sig av ordet "hen" (som på riktigt, är det bästa och mest praktiska jävla ordet jag vet). 

Jag kan som sagt skriva hur länge som helst om detta, men jag väljer att stoppa det här på grund av roman-varning.

Även om detta blev lite halvflummigt och all over the place, hoppas jag ni fattar min poäng, och att ni håller med mig. Och om ni inte gör det, eller vill diskutera något, hata, älska, inte reagera alls, skälla ut, vad som, är det bara att skriva. Alternativt dela en flaska vin och ventilera om det (rödvin tycker jag ju enligt Isabella Löwengrip om, så varför inte köra på det?). Jag är öppen för allt. Så länge det inte är något i stil med "alltså jaha, så då hatar du män?". För då får ni seriöst en makrill-bitchslap. 

Länge leve snippan! Glad internationell kvinnodag i efterskott! 

All kärlek!

Limpan